Kom ni ihåg hur enkelt det var när man var liten?

Lappen skickades från bänkraden där bak till den sockersöta pojken där framme.

Vill du vara ihop med mig?

1. Ja
2. Kanske
3. Nej 

Kan det bli enklare? Ville man göra slut, så bad man en kompis gå fram på rasten och tala om detta för raringen.  Nästa rast var du tillsammans med någon ny, såklart mycket coolare i dina ögon. Detta var inga problem när man gick i tredje klass på Rannebergens lågstadie. 

– Heeeelt naturligt.

Jag minns fortfarande min första tryckare (mitt hjärta styrs av dess rytm), min första kyss, min första kärlek – hur ska jag kunna glömma dig?  Jag blickar tillbaka och ler. Den tiden, det var en dans på rosor!  

Visst …visst önskar man ibland att man var åtta år igen och kärleken var lika enkel som 1+1!