" Läskigt i kön, oerhört nervöst vid fastspänningen, men ack vilken glädje och ny förväntan som byggs upp när det väl är över". 

Det är precis som en berg- och dalbana! 

Saken är den att man inte skall ta saker & ting på för stort allvar. De allvarliga stunderna hinner alltid ikapp en, men dem sköter man med automatik- det är människans sätt att överleva!

Vi vet alla att det förr eller senare, på något sätt alltid löser sig. 

Som att träffa honom, (skulle jag skratta eller gråta?) som att hoppa ut från ett flygplan på 14.000 ft höjd från marken! (när blev jag så galen) men han hade ju rätt, " det är den bästa känslan du kan uppnå med kläderna på", som att vänta på det där samtalet som aldrig kommer (varför ens börja hoppas?), som att bli kär i den där skon (den passar väl bra till helgens klänning), som att drömma om han som finns så långt borta (är det ens någon idé), som att gå till skolan första dagen med en klump i magen (alla är ju nya & lika osäkra som du).

Slutsatsen är enkel, det är bara att åka med... för när du väl har satt dig, vänd inte- det är nya erfarenheter som gör dig starkare, så passa på att njut! 

I år har det redan hänt så otroligt mycket, och då är vi ändå bara inne i september. Det vill säga- året har så mycket mer att bjuda på! 

Alla vet ju att man aldrig ångrar det man gjort, bara det man aldrig gjorde!

Vi är inte deprimerade, tvärtom! 

Två lycklig töser i sina bästa år som vet av egen erfarenhet att det alltid löser sig, det ordnar sig alltid till det bästa.. till slut,  just have some patience! 

Alla kan känna sig träffade, men många av er kommer ha fått ALLT om bakfoten!

Peace/ L&A♥