DU är det första jag tänker på när jag vaknar... Den jag saknar allra mest kring mitt frukostbord.

Känslan blir knappast svagare när man sitter på spårvagnen på väg till skolan eller när man tar första steget ut på Drottningtorget och höstkylan slår emot som en vägg.

Tanken på dig försvinner när dagen erbjuder som mest, när jag träffar andra och skrattar och har kul.

En glimt när jag kommer hem och längtan börjar sakta infinna sig igen men det är inte förrän mörkret åter igen sänkt sig och klockan slår alldeles för sent, som jag inser... Det är dig jag längtat efter sedan jag lämna dig i morse.

Du är min egna, trygga och underbara!

Du är min säng!